(PR stay) Vissa platser känns omedelbart som om de är tagna ur en dröm – Ästad Vingård i Halland är definitivt en sådan plats. Redan när vi körde in mellan gröna kullar och böljande vinrankor, kändes det som att vi hade lämnat verkligheten och landat mitt i Fylke från Sagan om Ringen. Slingrande stigar kantade av vildblommor ledde oss fram till små pittoreska hus med grästak, och jag kunde knappt tro att detta var Sverige. Vi checkade in i en sjösvit, och det första som slog oss var stillheten. Sviten var elegant inredd i harmoniska toner, med panoramafönster som ramade in en helt magisk vy över vingården och den spegelblanka sjön. Här fanns en privat brygga och en egen bastu – perfekt för att spontant kunna ta ett morgondopp och bara njuta av naturens ro. Att vakna till denna utsikt varje morgon kändes nästan overkligt. En av mina absolut starkaste minnen är från Sinnenas Spa. Spaet kändes nästan mystiskt – en vacker, harmonisk plats där naturen är både huvudroll och kuliss. Doften av trä, ånga och eteriska oljor följde oss från den mjuka värmen i bastun, ut på den lilla träbryggan och vidare ner i det kristallklara, iskalla vattnet. Jag minns hur jag stod där och betraktade dimman som svävade lågt över sjön medan huden ännu ångade av värme. En sådan stund etsar sig fast i minnet. Middagen på kvällen intogs på Logen, där rustik elegans mötte genuin halländsk värme. Varje rätt kändes jordnära och autentisk, en hyllning till det lokala landskapet. Vi satt länge och njöt, helt omslutna av den charmiga och mysiga atmosfären. Nästa morgon väntade en avsmakningsfrukost på ÄNG. Att få börja dagen på denna Michelin-belönade restaurang i ett vackert glashus, medan de första solstrålarna fyllde rummet med gyllene ljus, var verkligen något alldeles extra. Frukosten var en upplevelse i sig – varje liten servering kom med sin egen historia. Jag kan fortfarande känna smaken av den syrliga rabarberkompotten och det nybakade, varma brödet med det fluffiga, vispade smöret. Varje tugga var mer än mat, det var ren poesi. Dagen flöt förbi i ett lugnt tempo, och vi strosade genom vingårdens rader av vinrankor, omgivna av sommarens alla dofter. När kvällssolen målade himlen rosa och orange, satt vi ute på terrassen med ett glas av gårdens eget vin, och jag tänkte att livet sällan blir vackrare än så här. Innan vi reste vidare unnade vi oss ett sista, stilla dopp från vår privata brygga medan morgonsolen försiktigt värmde luften och dimman fortfarande låg kvar över vattnet. Just då visste jag att det här var ett sådant ögonblick jag skulle komma att sakna, ett sådant jag skulle bära med mig. Ästad Vingård var precis vad jag behövde för att fira starten på ett nytt år – en plats där varje stund blir ett minne, där tiden får gå långsamt och där man lämnar med känslan av att ha upptäckt något alldeles speciellt. Jag längtar redan tillbaka.
