Innan påsk var jag på middag på Nationalmuseum tillsammans med Rotari och Ahlvar Gallery, och det var en sån kväll som sätter tonen för hela våren. Miljön, ljuset, tempot – allt kändes genomtänkt utan att bli uppstyrt, och det är exakt den balansen jag alltid letar efter. Vi började kvällen med en privat visning i gårdssalen, där konstverken nästan får ett eget liv i det där speciella ljuset. Det gav en helt annan start på middagen än vanligt, mer lugn, mer närvaro, och gjorde att hela kvällen fick en annan rytm från början. Middagen var lanseringen av Rotari x Ahlvar Gallery – en limiterad sidenscarf designad av Frida Ahlvarsson – och det är verkligen ett sånt samarbete som känns lika självklart som det är snyggt. Italienskt vin möter svenskt siden, men det handlar egentligen om samma sak: hantverk, material och en väldigt tydlig känsla för kvalitet. Och för mig personligen var det extra kul att se. Jag har länge varit ett fan av Rotari, och deras senaste bubbel i tillfälligt sortiment har verkligen blivit en favorit hemma, så att få se varumärket ta plats i ett mer fashion-sammanhang kändes helt rätt. Det är alltid något speciellt när ett brand man redan gillar visar upp en ny sida av sig själv. Scarfen är precis så som man vill att den ska vara – grafisk men mjuk, statement men ändå easy att bära. Mönstret plockar upp Rotaris bubblor, silhuetten av Dolomiterna och historiska referenser, men landar i något som fortfarande känns väldigt Ahlvar: minimalistiskt, genomtänkt och tidlöst. Den är gjord i 100 procent siden med handrullade kanter och limiterad till 100 exemplar, vilket gör att den känns lika mycket som ett samlarobjekt som en everyday piece. Själva middagen fortsatte i samma känsla. Tempot var lugnt, glasen fylldes på, maten serverades i en rytm som gjorde att man hann stanna kvar i samtalen. Rotaris bubblor satte tonen genom hela kvällen – friskt, elegant och väldigt lätt att fortsätta dricka – och allt kändes bara… effortless. Det är precis den typen av kväll jag vill ha mer av. När mode, mat och miljö möts på ett sätt som känns naturligt, där ingenting behöver överförklaras och där upplevelsen får ta plats i sin egen takt. Och kanske är det också därför det känns som en ganska självklar fortsättning att jag senare i vår åker till Dolomiterna – och förhoppningsvis får chansen att besöka Rotari på plats.Foton av Julia Viklund.
