✨ Back by popular demand ✨Denna vecka intervjuar jag en helt otrolig person som står mig väldigt nära. Inte bara inspirerar hon med sitt otroliga öga för inredning men hon är även min stilidol alla dagar i veckan. Meet: Tuva Alicia Stener! Tuva Alicia StenerVem är du och hur känner vi varandra? Tuva heter jag och har en förkärlek för vackra ting, så som inredning, konst och mode. Om dagarna arbetar jag med sociala medier på en reklambyrå. När jag inte jobbar så tränar jag gärna pilates eller spanar på olika auktionsverk efter nästa inredningsfynd. För snart 7 år sedan satte jag min fot in på tjejgymmet Rosa Skrot för en styrke- och tyngdlyftarkurs. Jag var så pirrig och nervös - och där träffade jag Nicole som inspirerade mig till att ett halvår senare åka på träningsresa till Thailand. Väl i Thailand delade vi två samma bungalow och det var där vår starka vänskap formades, genom hårda träningspass, med svett och pepp, där vi tidigt märkte att vi har samma envisa och tävlingsinriktade finska sisu inom oss. Jag och Tuva på semester i FrankrikeVi blev ju faktiskt vänner på riktigt under en träningsresa till Thailand när vi delade bungalow. Vad är viktiga egenskaper hos en travel buddy för dig? Haha, på vår första resa minns jag hur vi båda var sådana extrema pladdermajor på morgonen. Förutom att vara morgonpigg uppskattar jag en balans av att kunna planera aktiviteter och restauranger inför resmålet, men som också ger utrymme till spontanitet, så att inte varje sak är planerat i minsta detalj, då kan det lätt kännas stressigt för mig. Om du bara fick resa till ett ställe forever, vart skulle du åka och varför?Oj, vilken svår fråga! Nu tolkar jag din fråga som ett land istället för en plats för att göra det lite enklare för mig själv…. Då skulle jag säga Italien. Landet har allt: kultur, mat, närheten till havet, och samtidigt stadspulsen i städerna. Tuva och hennes sambo FélixDu och din sambo förlovade er under en resa till Rom. Berätta! Åh ja, det var så otroligt! Jag hade exakt NOLL aningar om att min pojkvän Félix skulle fria till mig där och då, vilket såhär i efterhand är förvånande då jag ofta har en tendens att känna på mig saker. Det komiska var att frieriet i Rom började med så många motgångar… Vi skulle till en restaurang som låg en bit utanför Rom. På bild såg restaurangen ut som en 1000-årig byggnad mitt på landsbygden, blandat med en lite mer exklusiv känsla, föreställ dig att man hörde White Lotus-soundtracket i bakgrunden. Vi frågade oss själva flera gånger om det verkligen kunde stämma, att restaurangen låg såhär nära Rom. Vi chansade och tänkte att det blir en hit eller miss, oavsett något att skratta åt i framtiden om det blir en flopp. Resan dit började med att Uber-chauffören försökte blåsa oss, och körde oss ungefär 5 goda minuter i Rom och sa att vi var framme. När vi väl hoppar in i en ny Uber och åker ut på Roms motorvägar, så säger chauffören att vi är framme när han parkerar vid en stor bilaffär intill motorvägen. Vi börjar bli lite nervösa och tror först att vi är på väg att bli blåsta igen, men när vi väl rundar bilbutiken så uppenbarar sig detta ställe bakom höga häckar, och vi kan pusta ut.Platsen var lika fantastiskt vacker som på bilderna. Men när vi väl blev serverade maten drabbades jag av panik, maten växte i munnen. Jag har aldrig tidigare skickat tillbaka en rätt (eller diskret spottat ut maten i en servett), men här kunde jag inte göra något annat. Jag skickade tillbaka maten och bad om att få pommes istället. Vi delade på en flaska vin och insåg först efter en timme att vi inte fått några pommes. Men det gjorde inget, vi var i en sån härlig bubbla bara vi två.Tiden flög iväg, och efter tre timmar var jag redo att bege mig, men Félix insisterade att vi skulle sätta oss uppe på kullen lite längre bort och blicka ner mot den vackra utsikten. När jag väl hade satt mig ner står Félix lite diskret på knä och börjar säga de vackraste sakerna till mig. Det enda jag kommer ihåg är mina egna tankar som susade förbi, hur jag började tänka ”herregud det här låter som ett frieri! Men han ska väl inte fria nu, ska han?” Till sist tar han fram en ring och jag utbrister i chock ”FRIAR DU TILL MIG?!” Så överlycklig, överrumplad, fylld av kärlek. Vi sitter där, ömsom gråter och skrattar, och vips sätter sig en räv bakom oss och tittar på oss, precis efter frieriet. Jag tolkade det som att det var min mamma som besökte oss i form av en räv och sa hej, så jag tog en bild på räven och sedan försvann den bort in mot skogen igen. Ett magiskt ögonblick som kommer vara med mig för resten av livet! Vad blir din nästa resa? Vår nästa resa blir till Paris i december! Félix dansade när han var ung, och hans favoritkoregraf Alexander Ekman sätter upp en föreställning på Kungliga Operan i Paris. Jag har sett en del av hans föreställningar här i Sverige, och de är otroliga. Så det ska bli magiskt att se föreställningen i Paris!
