Kanazawa ligger drygt två och en halv timme norr om Tokyo med expresståget, men känns som en helt annan värld. Här har tiden rört sig långsamt – och just det är stadens största lyx. Arkitekturen är otroligt välbevarad, med rötter i Edo-perioden (tänk Shogun-eran), och det är en av de få platserna i Japan där man verkligen kan promenera genom kvarter som ser ut som de gjorde för flera hundra år sedan. Det är en stad som japanska resenärer själva älskar – ett tecken på att man hittat något genuint. Och för mig blev det en av resans stora överraskningar: en plats där hantverk, historia och vardagsliv fortfarande går hand i hand.Tedistriktet – där tiden står still Kanazawas historiska tehusdistrikt är en dröm för alla som älskar arkitektur och stämning. Smala gator kantade av mörka träfasader, doften av grönt te och ljudet av steg mot kullersten. Det är lätt att föreställa sig hur geiko (som geishor kallas här) rör sig mellan husen på kvällen, eller hur tiden själv tycks gå långsammare. Vi promenerade runt länge, gick in i små butiker, testade te och lät oss bara svepas med. Det var som att kliva in i en levande målning.Kanazawa Castle & Kenroku-en Garden – historia och harmoni Nästa stopp var Kanazawa Castle och Kenroku-en Garden, två av stadens mest ikoniska platser. Slottet, med sina vita väggar och detaljer i trä, har återuppbyggts med en respekt för tradition som nästan känns andlig. Bara att stå där och se ut över vallgraven är som att blicka in i historien. Kenroku-en, trädgården intill, är en av Japans mest berömda och känd för att förena sex element av fulländad skönhet – vatten, rymd, utsikt, antikvitet, mänsklig närvaro och avskildhet. Vi var där precis innan höstens färgexplosion, men även utan röda lönnar var det en upplevelse i stillhet. Jag kan bara föreställa mig hur magiskt det måste vara när löven brinner senare i november! Fiskmarknaden – där havet möter vardagen Omicho Market blev ett av mina favoritstopp. En livlig marknad där doften av hav blandas med ljudet av rop och skratt. Här säljer lokala handlare allt från krabba till frukt, och stämningen är lika delar kaos och charm. Alex testade både färska ostron och den lokala specialiteten: en seafood bowl toppad med sashimi, ris och guldblad – och enligt honom var det en av de bästa måltiderna han någonsin ätit! För mig handlar marknader alltid om puls – om att känna sig del av en plats snarare än att bara observera den.Den lilla ramenbaren i källarenMitt bästa Japan-tips? Var spontan. Låt dig gå vilse, ta sidogatorna, och våga följa intuitionen snarare än topplistorna. Det är så man hittar det där riktiga. En kväll hamnade vi på en liten ramenbar gömd i källaren till vad som såg ut som ett kontorshus. Sex sittplatser, en väntlista utanför, och en ensam kock som gjorde allt själv. När det var vår tur ropade han upp våra namn, och snart satt vi där med två skålar rykande het ramen. The Ramen? Helt otrolig. Djup, fyllig, perfekt balanserad. En sådan där måltid som etsar sig fast – inte för att den är dyr eller uppstyrd, utan för att den är lagad med passion. 60 kronor för något oförglömligt. Det är sånt jag älskar med Japan!Travel notesDon’t miss: en promenad genom tehusdistriktet Higashi Chaya i skymningen – ljuset, ljudet och stillheten är magiska.Taste: en skål ramen på ett hål-i-väggen-ställe du snubblar över – desto mer anonymt, desto bättre.Highlight: Alex seafood bowl på Omicho Market – toppad med guldblad och kallad den bästa han någonsin ätit.
