Står och tänker på alla som gör DYIJag blir så inspirerad av alla driftiga DIY-personer som bara “vi byggde en platsbyggd bokhylla i helgen” eller “vi målade om hela nedervåningen själva”. Älskar det för dem. Verkligen. Men jag är tyvärr den absoluta motsatsen.Jag älskar förändring, inredning, färg, material, moodboards och känslan av att ett rum plötsligt faller på plats. Men jag är inte personen som kommer göra det själv. Jag är väldigt bra på att välja färger och säga saker som “jag tror rummet behöver en lite mjukare ton”. Jag är mindre bra på själva utförandet. Alex är ungefär likadan, men med mer självförtroende kring verktyg han inte borde hålla i.Så när vi ville ge hemmet en ny känsla var upplägget ganska självklart: vi stod för visionen, Dryft stod för kompetensen och Alcro för färgen. Dag 1: köketFörsta rummet ut blev köket, som vi ville göra varmare och mer ombonat utan att det skulle kännas mörkt eller för stort ingrepp. Jag återkommer ju alltid till “hotel feeling at home”, men för mig handlar det inte om att göra sitt hem perfekt eller opersonligt. Det handlar mer om känslan av omsorg. Att ljuset blir mjukare, att materialen får komma fram, att rummet känns lite mer genomtänkt. Till köket valde vi Alcro Chablis, en varm ljus ton som gjorde precis det. Den gav väggarna mer mjukhet utan att ta över rummet. Det är en sådan kulör som inte skriker efter uppmärksamhet, men som förändrar hur allt annat upplevs. Träet känns varmare, ljuset snällare och hela köket mer samlat.Det fina med att ta in hjälp är att man snabbt inser hur mycket hantverket faktiskt gör. Jag kan absolut stå med en kaffekopp och peka mot en vägg med stor övertygelse. Alex kan hålla en roller och se ut som att han är med i processen. Men raka linjer, jämna ytor och ett resultat som faktiskt känns professionellt? Där lämnar jag gärna över. Dryft gjorde processen väldigt smidig. Noggrant, effektivt och utan den klassiska “det här gör vi själva på en helg”-optimismen som alltid slutar med färg på golvet, dålig stämning och en list som någon låtsas inte syns. Här kunde vi i stället fokusera på det vi faktiskt tycker är roligt: känslan, färgen, ljuset och hur rummet skulle upplevas efteråt.Min favoritstund var morgonen efter, när färgen hade torkat och köket fick möta ljuset på riktigt. Det kändes direkt varmare och mer ombonat, men fortfarande ljust. Inte som ett nytt kök, utan som samma kök i en lite mer genomtänkt version. Mer färdigt, mer harmoniskt och mycket mer som oss. Och det är nog det jag tycker mest om med färg. När den är väl vald märks den inte alltid först. Man känner den. Köket har fått en mjukare bakgrund, och plötsligt känns allt annat lite mer på plats: lamporna, växterna, bänkskivan, kaffekoppen på morgonen.Nästa steg är tv-rummet, där vi har valt Alcro Cumulus, en svalare och mer stillsam nyans som förhoppningsvis ska ge rummet samma känsla av lugn och riktning. Men redan nu, med köket klart, känns hela hemmet lite mer genomtänkt.Vi hade en vision. Tack och lov hade Dryft och Alcro resten.
